VARDAGSBESTYR

Saker och ting tar en helt ny vändning och allt är kaos, upp och ner och jag hittar inte ut.

Min bästis flyttar från Norrtälje idag, och då finns det plötsligt inte så mycket att prisa Norrtälje för längre.
Emma flyttar, många andra försvinner. Men såklart finns det en hel del som stannar också, men en fågelsångsväg utan Emma i krokarna är inte samma fågelsångsväg.

Jag vet inte riktigt själv vart jag ska ta vägen. Ena stunden skiner jag upp och bara ler åt att jag är 20 år och kan göra vad jag vill. Jag ler och kan skratta för mig själv av rena lycka över att jag är här, jag är jag och har det som jag har det. Jag ler när jag tänker på att vi var närmare 15 tjejer som käkade middag igår, och det var så roligt så roligt så roligt att vi kunde ses så många. Att alla kunde mingla, och att det var så himla roligt att träffa så många på en gång och särskilt eftersom det inte hänt sen studenten tror jag. Jag ler åt minnet av att vi satt i parken och spelade gitarr och drack vin sent in på natten en tisdagnatt. Men det är natten innan Emma flyttar och kanske den sista natten som vi kan sitta så den här sommaren, och vem vet vad som har hänt och vart alla är nästa sommar.
    Ett tillfälligt avbrott var det från all skit som innebär att man, i alla fall jag, jobbar bort min ungdom och sliter för inga pengar egentligen och känslan över att sommaren snart är över, att den aldrig ens kom och att jag inte har hunnit njuta av den sommardos som jag anser mig berättigad till.
Den kom aldrig, den bara gick och snart känns det som om den är över. Och visst gillar jag färgglada höstlöv och uppfriskande vindar, men jag hatar vintern och älskar sommaren mer.
Det här handlar egentligen bara om massa olika saker och tankar och känslor.
Den handlar om att jag faktiskt har tagit studenten, för ganska länge sen nu. Det handlar om att jag har påbörjat ett nytt kapitel för längesen och påbörjar nytt igen, men det kommer aldrig gå tillbaka till allt som det en gång var. Och jag älskar det lika mycket som jag hatar det.
Och jag hatar att jag har missat så mycket och så många vardagliga promenader och spontana vinkvällar, skitsnack och skratt på grund av att jag har jobbat bort min tid.
Det är det jag hatar, just att jag missar så mycket som bara formar ens vardag. Att bara umgås och hänga utan några måsten och bara prata, dricka te och hinna andas tillsammans.

Jag vet inte vad jag vill med någonting.
Jag skulle ha en oduktig höst. Jag skulle ha en soft jäkla höst och kanske vinter, just en sån där jag inte jobbar bort hela trivsamheten och där jag tillsammans med Frida & Karin som ska bli mina homies, hinna andas umgås och bara leva cityliv.
Men den tiden finns ju kvar, jag har världens chans på ett jobb som gör att allt blir tvärtemot, och snarare ganska pressat tror jag. Men det kan det vara värt, för jag kommer kunna resa och jag kommer kunna ta igen förlorad tid ute i den stora världen och just nu kan jag prioritera bort en höst av allt oduktigt, för att komma iväg igen och bara bara bara vara och se och leva och känna samma känslor som jag kände sist på resan. Pengarna är inte allt, men resan gör mig så taggad att cityliv kan vänta ett år, och finnas kvar för ett senare kapitel och jag kan satsa.

Och jag hatar att hela min Oslotid är borta med mina finaste finaste tjejer, och jag hatar att jag aldrig mer kommer få uppleva våran resa mer än i mina minnen. För jag vill vara där, och känna som jag kände och ha det som det var. Jag vill ha en vardag i Oslo i Mozlo och ha det så bra som det verkligen var.

Jag trivs ganska bra, även fast det inte låter det. Jag älskar att jag, lilla lilla jag är 20 år och inte ens det, och redan har hunnit varit med om massa massa underbara grejer och jag vet att jag kommer fortsätta vara med om minst lika undebara grejer. Jag älskar att jag kan göra som jag vill och att nästan allt är tillåtet just nu. Bara för att jag är i den åldern, och bara för att jag ska tillåta mig själv.
Men jag hatar att jag inte har tid att göra allt som jag vill.
Och jag hatar hatar hatar att jag aldrig får sitta still.

Men jag ska köpa en MacBook,  nu snart, och jag vet inte.. Men den lilla prylen får mig att le, för jag kommer kunna skriva. Skriva när jag vill och hur jag vill. På min vita dator, det blir en nystart.

Göteborg och MacBook blir en nystart.