Det som tynger, det som tär. Jag vill äta bär, och sen ska jag bli kär, i en miljonär.
Jag har svårt att sova om nätterna.
Därför ska jag skriva nu.
Om jag bara skriver av mig nu,
så kanske jag är tömd.
Och kan använda mörkret till att sova.
Istället för att tänka.
och undra.
Jag blir så lätt ledsen över att jag är ledsen.
Jag blir så enkelt arg, frustrerad och sorgsen över att jag gick igenom det själv.
Vi var inte två.
Som vi borde ha varit.
Om det ändå skulle hända, kunde vi väl ha varit två?
Jagfördig, duförmig, duföross, vifördig.
Vi borde ha varit två.
Och även om vi inte var två som en tvåenighet, så borde vi varit två på skilda håll.
Det går faktiskt, i den här situationen så går det.
I den här situationen så går allt,
- tydligen.
Det enda jag begär, eller i alla fall vill åt, är att du ska känna som mig. I alla fall ibland. någongång. En sekund...?
Jag var borta över helgen. Det behövde jag. Min kropp, min själ, mitt sinne. Det påfrestade, men det var värt det. Och det känns bättre efter att ha varit iväg från Styrsö och dessa väggar ett tag. "These walls don't lie"
Goda, goda, vänners lag, härliga kollektiv på 35 kvadrat av förväntingar och gemenskap. Helt enkelt en bra helg för gamla goda tiders skull.
Och det behövdes.
Imorgon ska jag in och ta med mig min dator Mårten.
Jag och Mårten ska ta en fika på något café, och jag ska inspireras till ord, meningar och kreativitet som är till för att skrivas ner.
Efter det ska jag träffa Jessica och ta en till fika.
Och efter det ska Karin möta upp mig, och vi planerar en tur till haket.
På haket ska vi sen möta upp Emelie och Aanders.
Det ser jag framemot.
Var det mina brev de ville åt på postkontoret inatt? Vi har nämligen inte fått någon post idag, och två gånger har våra brevlådor varit utsatta för sprängdåd. Och vem vet vilka bombhot som väntar oss...
Jag är paranoid. Det är helt klart riktat mot oss.
Vi som trodde ön skulle skydda oss...

Och jag skulle vilja våga fråga; vad kärlek betyder, för dig.
Därför ska jag skriva nu.
Om jag bara skriver av mig nu,
så kanske jag är tömd.
Och kan använda mörkret till att sova.
Istället för att tänka.
och undra.
"Lova när du somnar
att Du vakar över Mig
så att inget mera ont ska kunna ske..."
att Du vakar över Mig
så att inget mera ont ska kunna ske..."
Jag blir så lätt ledsen över att jag är ledsen.
Jag blir så enkelt arg, frustrerad och sorgsen över att jag gick igenom det själv.
Vi var inte två.
Som vi borde ha varit.
Om det ändå skulle hända, kunde vi väl ha varit två?
Jagfördig, duförmig, duföross, vifördig.
Vi borde ha varit två.
Och även om vi inte var två som en tvåenighet, så borde vi varit två på skilda håll.
Det går faktiskt, i den här situationen så går det.
I den här situationen så går allt,
- tydligen.
Det enda jag begär, eller i alla fall vill åt, är att du ska känna som mig. I alla fall ibland. någongång. En sekund...?
Nu ska du säga
följ nu med mig,
nu ska du säga
ta min hand...
Säg att du har känt precis såhär ibland..."
följ nu med mig,
nu ska du säga
ta min hand...
Säg att du har känt precis såhär ibland..."
Jag var borta över helgen. Det behövde jag. Min kropp, min själ, mitt sinne. Det påfrestade, men det var värt det. Och det känns bättre efter att ha varit iväg från Styrsö och dessa väggar ett tag. "These walls don't lie"
Goda, goda, vänners lag, härliga kollektiv på 35 kvadrat av förväntingar och gemenskap. Helt enkelt en bra helg för gamla goda tiders skull.
Och det behövdes.
"Minns du hur det är jag brukar vara, minns du hur stabil jag var igår."
Imorgon ska jag in och ta med mig min dator Mårten.
Jag och Mårten ska ta en fika på något café, och jag ska inspireras till ord, meningar och kreativitet som är till för att skrivas ner.
Efter det ska jag träffa Jessica och ta en till fika.
Och efter det ska Karin möta upp mig, och vi planerar en tur till haket.
På haket ska vi sen möta upp Emelie och Aanders.
Det ser jag framemot.
Var det mina brev de ville åt på postkontoret inatt? Vi har nämligen inte fått någon post idag, och två gånger har våra brevlådor varit utsatta för sprängdåd. Och vem vet vilka bombhot som väntar oss...
Jag är paranoid. Det är helt klart riktat mot oss.
Vi som trodde ön skulle skydda oss...

Och jag skulle vilja våga fråga; vad kärlek betyder, för dig.
Kommentarer
Trackback